Jag leker med ömtåligheten i porslinets rosenkinder, testar osynliga gränser, dras in i det förbjudnas vackra virvelvindar, njuter av luftströmmar runt mina lyfta armar. Ketosen snurrar i mitt huvud, pulserar i mitt blod, lyfter mig från golvet. Jag väger ingenting, jag är ett med jordens element, all världens sinnen är förenade. Jag dansar med anorexia, den vackraste flickan jag vet. Hon skrattar och virvlar och vi snurrar snabbare, snabbare tills vi lyfter och blir ett med atmosfären.